DN: Kan Witt-Brattströms opera rädda kärleken?

Kan operan rädda konsten att älska i en tid där kärleken har tappat sitt patos samtidigt som dess betydelse för självkänslan är större än någonsin? Ja – och det är i så fall helt i linje med konstformens historiska utveckling, menar DN:s musikkritiker Martin Nyström i en artikel på DN Kultur den 4 juli. I operakonstens begynnelse var striden på slagfältet ofta en allegori över det dramatiska i kärleksspelet.

Nyström hänvisar bl.a. till essän ”Postmodern kärlek” (Arche nr 54-55/2016) där psykoanalytikern och idéhistorikern Per Magnus Johansson ställer frågan hur beredda vi är i dag att utsätta oss för den riskfyllda kärleken. 

”Hans essä har stor relevans såväl för hur man kan förstå gestaltandet av kärleken genom operahistorien som för det specifika kärleksdrama som utspelar sig i Ebba Witt-Brattströms roman. Utifrån sin psykoanalytiska erfarenhet konstaterar han att kärlekskvalet har tappat sitt patos, samtidigt som han menar att kärlekens betydelse för självkänslan är större än någonsin. Men frågan om den egna förmågan att älska och förbinda sig till en annan person ställs inte lika ofta i dag. Kärlekskänslorna och romantiken har svalnat. Ja, själva förtrollningen kring frasen ”Jag älskar dig” är bruten. Den hängivelse som Brattström saknar och sätter sitt hopp till i sin roman. Och som hon liknar vid opera.”